Minusräntan sätter nya rekord

Riksbankens reporänta, även kallad styrränta, är den ränta som bankerna kan låna eller placera i Riksbanken på sju dagar. Reporäntan är Riksbankens huvudsakliga penningpolitiska verktyg. Genom att höja eller sänka reporäntan påverkar Riksbanken andra räntor i Sverige vilket påverkar efterfrågan i den svenska ekonomin och därmed inflationen. Reporäntan i Sverige är f.n. -0,25% och har varit negativ sedan 2015. Sverige har därmed minusränta, även kallad negativ ränta. Syftet med minusränta är att stimulera ekonomin genom att bl.a. få banker att låna ut mer pengar då de annars belastas med en kostnad, negativ ränta som betalas till Riksbanken. I teorin innebär minusränta att man erhåller ränta i stället för att betala ränta när man lånar pengar. Vissa stater får exempelvis i dagsläget betalt för att låna pengar.

Å andra sidan har den negativa räntan drabbat större företagskunder med stora summor på banken då de behöver betala för att ha pengarna på banken. Detta beror på att banken annars behöver betala mellanskillnaden som den negativa räntan utgör. Företagskunderna går motvilligt med på att betala mellanskillnaden då de behöver förvara pengarna på ett säkert ställe dvs hos banken. Teoretiskt sätt så bör man även som privatperson betala för att ha sina pengar på bankernas sparkonton. Hittills har svenska banker avstått ifrån att införa minusränta på privata konsumenters bankkonton och stått för kostnaden som den negativa räntan på dessa bankkonton innebär. Detta beror sannolikt på att det skulle bli väldigt krångligt att hantera en sådan situation då många skulle vilja ta ut sina pengar om de upptäcker att banken tar betalt för att förvara dem. Vidare så finns det en begränsad mängd med kontanter och det skulle kunna bli en mardröm för bankerna att administrera det hela. Men bankerna ”tar igen” denna kostnad för konsumenters minusränta vid utlåning till dem och andra i form av marginaler på exempelvis bolån. Det i sig är inte underligt då de ju bär konsumenternas kostnader för minusränta, förvarar pengarna och är vinstdrivande verksamheter.

Negativa obligationsräntor dominerar i västvärlden

I juni månad noterades den schweiziska 30-åriga och den tyska 15-åriga obligationsräntan till negativ ränta. Vidare så noterades även de japanska, danska, finska och svenska 10-års obligationsräntorna till negativ ränta. M.a.o. så får dessa länder numera även betalt för att låna pengar på långa löptider. De globala negativa obligationsräntorna slog nyligen rekord då utestående volym passerade 12,5 biljoner (tolv nollor) dollar. Det är inte något roligt rekord för traditionella räntebärande investerare såsom försäkringsbolag och pensionsfonder som traditionellt förlitat sig på stadig långsiktig intäktsström i räntebärande instrument och skapar bl.a. oönskad jakt på avkastning i mer riskfyllda obligationer.

Minusräntor leder till finansiella bubblor

Många centralbanker införde kraftiga stimulansåtgärder efter finanskrisen 2008 med införande av nollränta och obligationsköp för att stimulera ekonomin. Syftet då var att skapa en ”rikedomskänsla”. Så länge människan ser att värdet på dess investeringar (aktier, fastigheter etc.) stiger så kommer man våga och vilja konsumera. Tio år senare ser vi resultatet av centralbankernas strategi där amerikanska aktie (SPY)-, obligations (AGG)- och fastighetsindex (IYR) noteras till rekordnivåer. Det klassiska argumentet att sprida riskerna över tillgångsklasser blir svårt att förhålla sig till när exempelvis amerikanska aktier, obligationer och fastigheter samtidigt noteras på rekordhöga nivåer. Att samtliga tillgångsklasser ligger på rekordnivåer har naturligtvis sin förklaring i historiskt låga räntor som drivit upp tillgångspriser över lång tid. Marknaden befinner sig i en helt ny situation och man bör fundera över om amerikanska centralbankens förväntade räntesänkning nu i sommar egentligen är så mycket att hurra över. Kortsiktigt kan det naturligtvis ge ytterligare skjuts i mer riskfyllda tillgångar som exempelvis aktier men historiskt har räntesänkningar från centralbanker införts när ekonomin är i negativ trend eller rent av befinner sig i recession.

Den amerikanska centralbanken (Fed)

Fed har bl.a. mandat av den amerikanska kongressen att maximera sysselsättning, stabilisera prissättning och bibehålla måttlig nivå på långa räntor i den amerikanska ekonomin. I förra veckan gick Trump återigen ut och kritiserade nuvarande centralbankschefen, Jerome Powell, genom att beskylla honom för att göra ett dåligt jobb och att han, Powell, är ute efter att visa hur tuff han är i när han/Fed inte sänkt räntan ännu. Vidare upprepade Trump att han har möjligheten att sparka Powell om han känner för det. Detta är historiska uttalanden då presidenten inte officiellt bör uttala sig om Fed och dess arbete. Syftet och underliggande oro hos Trump är naturligtvis att ekonomin faller ihop innan presidentvalet nästa år. Det är mycket svårt att bli omvald till president i USA när ekonomin är dålig. Kortsiktigheten och hot om avsked, vilket dock är oklart om det ens är möjligt, påverkar uppfattningen och förtroendet för världens viktigaste centralbank. Det hela börjar allt mer likna ett TV-program i underhållningskategorin.

Om Powell inte sänker räntan under sommaren så kommer relationen till Trump att bli än mer ansträngd och i slutändan kommer det kanske att resultera i att vi får se en ny amerikansk centralbankschef. Om så blir fallet så nämner, skämtsamt, analytiker att Trump själv är förhandsfavorit till jobbet som ny centralbankschef.

Vänliga hälsningar,

Jonas Höglund, VD Kapitalinvest 

print
Kapitalinvest