Kina vill inte vara som vi i väst

Handelskriget mellan USA och Kina trappades upp ytterligare när USA:s regering beslutade att sätta Huawei på en lista över utländska företag som kräver specialtillstånd för att kunna handla med amerikanska företag. Det innebär i praktiken ett förbud för amerikanska företag att sälja hård- eller mjukvara till Huawei. Detta har resulterat i att ledande teknikföretag som Google, Intel och Qualcomm m.fl. valt att avbryta exporten av komponenter till Huawei. USA har gett Huawei en respit på 90 dagar. Om inte konflikten är löst inom den tidsramen så kommer exporten av nödvändiga komponenter för tillverkning av mobiler och datorer att kräva särskild licens för fortsatt handel med amerikanska företag.

 

Don’t say we didn’t warn you

Hur Kina väljer att besvara det senaste angreppet i teknikkriget är oklart. Ett alternativ är att Kina stryper tillgången på sällsynta jordartsmetaller som används i tillverkning av datachip, batterier och mobiltelefoner. Över 90 procent av den globala produktionen av sådana sällsynta jordartsmetaller kommer från Kina. Amerikansk konsumtion av dessa sällsynta jordartsmetaller är kraftigt beroende av import varav ca 80 procent kommer från just Kina. Jordartsmetallerna är ett vapen i handelskriget och kineserna har i en artikel i People’s Daily, Kinas största tidning, varnat USA för att Kina kan komma att strypa exporten framöver. I artikeln användes frasen “Don’t say we didn’t warn you” vilket är en stark varningssignal då frasen tidigare använts innan Kinas gränskrig med Indien 1962 och i samband med Kina-Vietnam-kriget 1979. Kina gav även då USA rådet att inte underskatta Kinas förmåga att skydda sina utvecklingsrättigheter och intressen. Det är nu inte enbart inom den högteknologiska sektorn som behovet av sällsynta jordartsmetaller är stort. Det gäller även inom den amerikanska försvarsindustrin. Metallerna används i amerikanska försvarssystem som är kritiska för landets säkerhet så som laser, radar, missilvägledning, jetmotorer och legeringar i pansarfordon. Kineserna har, enligt en rapport från amerikanska försvarsdepartementet 2018, strategiskt dumpat priserna i den globala marknaden för att driva ut konkurrenter och försvåra för nya marknadsaktörer. Ett eventuellt kinesiskt exportförbud av jordartsmetaller skulle sannolikt trappa upp handelskriget ytterligare.

Nyligen publicerade Kina officiellt ett dokument där man beskyller USA för att vara opålitliga under handelssamtalen. Kinas vice handelsminister, Wang Shouwen, hävdar att Kina har överkommit många svårigheter och arbetat för en pragmatisk lösning men att det varit omöjligt att förhandla med USA. När Kina gett en inch så har USA velat ha en hel yard. Samtidigt har amerikansk media rapporterat om att kineserna backade ur i princip samtliga förhandlingspunkter med USA för några veckor sedan.

 

Trumps förhandlingsteknik biter inte på Kina

I maj annonserade Trump att tariffer skulle höjas från 10 procent till 25 procent på kinesiska varor till ett värde av 200 miljarder dollar. Vidare så utvärderas eventuellt fler tariffer på kinesiska varor till att omfatta ytterligare 300 miljarder dollar. De införda tarifferna skadar naturligtvis den kinesiska ekonomin men har inte haft önskad effekt på Kinas vilja att skriva under ett nytt handelsavtal. Kinesiska representanter blir allt tydligare med att de tror att USA:s huvudsakliga motiv med tariffer är att begränsa Kinas framfart i världsekonomin. Det mesta pekar på ett långt handelskrig. Den stora skillnaden mellan de båda ländernas presidenter är att Trump är beroende av att amerikansk ekonomi är god inför presidentvalet nästa år. Xi Jinping har mandat på livstid. Även om Kinas ekonomi drabbas allra hårdast av en utdragen konflikt så bör han ha mer tålamod än Trump med ett fortsatt handelskrig.

Trump-administrationen har med all sannolikhet underskattat styrkan hos Kina att motstå en främmande makts beordrande av tariffer och andra hot. Under 500 års relation med väst så har Peking försökt att dra nytta av västvärldens rikedom utan att för den skull omfamna dess ideal och normer. Denna långvariga ambivalens visas tydligt i handelsförhandlingarna med USA som förmodligen var dömda att misslyckas redan innan de inleddes. Idén att Kina kan bli som vi i väst har varit grunden i amerikansk utrikespolitik med Peking sedan president Nixons möte med Mao Zedong 1972. USA skulle nog vinna på att hantera Kina som Kina är snarare än det Kina som de vill se.


Vänliga hälsningar,

Jonas Höglund
VD, Kapitalinvest

print

Kapitalinvest