Dollarns roll som världsvaluta i fokus

De senaste decennierna har dollarn varit en säker hamn i turbulenta perioder. När Lehman Brothers kollapsade år 2008 flydde investerare till dollarn som ironiskt nog indirekt belönade USA trots Wall Streets synder. Inget varar dock som bekant för evigt. Om Trumps skattelättnader inte avslutas som planerat inom en tioårsperiod väntas USA:s statsskuld stiga från 77 procent till 105 procent av BNP i slutet på år 2028. Trumps nuvarande politik lämnar inget utrymme för en kommande recession vars definition är två på varandra följande kvartal med negativ ekonomisk tillväxt. Historien visar att USA var i recession 20 gånger under 1900-talet, en vart femte år. Statistiken utgör inte tillräckligt underlag för att förutse en framtida recession och det är även svårt att förutspå vad som kommer att bli den utlösande faktorn. Det man kan konstatera är att den senaste recessionen i USA, som varade mellan december 2007 och juni 2009, inträffade för nio år sedan.

Om en recession skulle inträffa så kommer USA:s behov av upplåning att öka betydligt kraftigare än när Trumps skattelättnader drevs igenom. Man kan hävda att Trump har fråntagit det amerikanska finansdepartementet den ammunition som kommer att behövas för att hantera en framtida negativ ekonomisk utveckling. Risken finns att Trump ser ett orosmoln i att bli återvald år 2020 och att han därför kan komma att introducera ytterligare stimulanspaket i ett försök att stabilisera ekonomin.

Trump äventyrar dollarns roll som världsvaluta

Investerare kommer troligtvis fortsatt ha förtroende för dollarn så länge man kan lita på de institutioner som står bakom. Marknaden vill framförallt ha tre ting, en fungerande rättsstat, politisk stabilitet och ett USA som fortsätter att vara ledare i världsekonomin. Trump är eventuellt på väg att äventyra alla tre. Världen skulle kunna närma sig en ny era med flera tänkbara reservvalutor. Så var fallet mellan världskrigen där dollar, brittiska pundet och franska francen delade scenen som eftertraktade reservvalutor. Den inslagna protektionistiska vägen som Trump valt kan skapa en förändring på valutascenen där dollarn inte längre sitter på tronen.

Potentiella utmanare till dollarn

De två huvudsakliga utmanarna är den kinesiska yuanen och euron. Euron, med politisk instabilitet i Italien och oenigheten mellan Frankrike och Tyskland kring hur en europeisk monetär fond (EMF) ska se ut, gör det osannolikt att euron ersätter dollarn som huvudsaklig reservvaluta i närtid. Den kinesiska yuanen är en troligare utmanare på sikt. Enligt Swift, det globala finansiella nätverk som banker använder för transaktioner av biljoner dollar varje dag, visade dock att i december 2017 utfördes endast 1,61 procent av transaktionerna i yuan. De huvudsakliga skälen till att yuanen inte fått global spridning är att den kinesiska staten har stor kontroll över det finansiella systemet, framför allt med strikta regler kring pengar som lämnar landet för fastighets- och andra investeringar utomlands. Osäkerheten kring kapitalstyrning och strikta regler minskar intresset för valutan. Utvecklingen står dock inte still. Pakistanska centralbanken meddelade i januari i år att de ersätter dollarn med yuan i bilaterala affärer och investeringar med Beijing. Europeiska centralbanken planerar att hålla yuan som valutareserv och Kina planerar själva att erbjuda oljeterminskontrakt i yuan som kan konverteras till guld vilket kan komma att förändra oljeindustrin framöver.

Kina är inte redo att överta rollen som världsvaluta

Råvarumarknaden handlas i princip uteslutande i dollar vilket är en enorm fördel för den amerikanska ekonomin. För övriga världen kan det periodvis bli problematiskt när dollarn stiger i förhållande till andra valutor då deras köpkraft minskar och det blir dyrare att köpa råvaror. Det är naturligtvis intressant för kineserna att överta positionen som världsvaluta i framtiden. Den enkla förklaringen till varför kinesiska staten är så strikt kring det finansiella systemet och inte är redo att överta rollen som världsvaluta, är dess behov att fortsatt kunna styra penningpolitiken. Så länge Kina är i nuvarande tillväxtfas om 6-8 procent per år så behöver staten kunna kontrollera såväl broms som gaspedal i hanteringen av den ekonomiska utvecklingen. Det gör att yuanen sannolikt inte kommer vara direkt konkurrent till dollarn än på många år.

Vänliga hälsningar,

Jonas Höglund
VD, Kapitalinvest

print
Kapitalinvest